Det personligaste inlägget jag nånsin skriver.

I vissa faser i mitt liv, känner jag att jag måste skriva ner mina känslor i dikter eller sånger. Denhär dikten skrev jag i morse, med hopp om att då jag skrivit ner mina rader, skall jag äntligen kunna gå vidare.

Glöm bort han som fanns och en gång var din,
Glöm bort han som orsakade att tårar rann ner för din kind.
Gör dig själv den tjänsten och kanske en annan person vinn,
Låt dig själv inte vara för hans ögon blind.

Tiden den har gått och hur dåligt har jag inte mått?!
Humöret växlar som en galning, det har även jag förstått.
Idag funderar jag inte mera på varför det gick såhär,
Idag funderar jag på hur jag fortfarande kan vara kär?

Den mannen var inte samma person för mig som för dig,
Utåt var han dramatisk, med en sliten själ inom sig.
Då han såg mig i ögonen kunde jag ana hur slutet blev,
Jag lämnade mina tankar, mina värderingar och gjorde så otroligt fel.

Den smärta jag upplevt övervinner inte vad vi gjort,
Den känslan jag har vill att mina tankar skall gå över fort.
Jag blir förtvivlad då jag drömmer om honom varje natt,
Jag blir ledsen då jag vaknar och min dröm spelat mig ett spratt.

Jag var samma person med honom som med dig,
Jag är dramatisk, med en sliten själ inom mig.
Då jag vet det kan jag kämpa vidare och reparera mitt fall,
Då jag gjort det vet jag att jag övervinna honom skall!

Jag vill inte glömma han som en gång var min,
Jag vill inte glömma känslan då tåren rann ner för min kind.
Jag vill göra mig den tjänsten och kanske en dag kan jag bli din,
Men en del av mig kommer alltid att vara för hans ögon blind.