Dom säger att everything happens for a reason. Jag antar att dom som kommit på det har rätt, eller ja.. då det händer nåt dåligt så hoppas man ju såklart på en bättre dag.
Men vad göra då det hänt nåt dåligt och det händer något bra, men det räcker ändå inte att svepa bort det dåliga? det dåliga finns fortfarande kvar, som en mardröm som man inte kan vakna ur.
Det blir bara värre då tanken kommer att tänk om man inte vill vakna ur mardrömmen? Tänk om mardrömmen var så stark, så kraftig att man precis som i sömnen, inte kan vakna ur. Tänk om den gick så djupt att man aldrig kan låta den gå. Jag tror att då räcker ens resurser inte till att deala med det, och det är så min handledare har förklarat att ordet/begreppet kris innebär.
Tack o lov har jag en mardröm som jag vaknat ur. Men då en bättre dröm kommer, varför finns mardrömmen fortfarande kvar, varför är det mardrömmen man minns och inte drömmen, den fina, som kom efter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar